För Egyptens demokrater är valet en mardröm i SvD.se (15/6-2012)
I helgen äger den slutgiltiga andra omgången av det första demokratiska presidentvalet i Egypten rum. Det står mellan Muslimska brödraskapets Mohamed Mursi och flyggeneralen Ahmad Shafiq, den avsatte Hosni Mubaraks premiärminister under den egyptiska revolutionen.
Men valet är egentligen inget annat än en offentlig maktkamp mellan det Muslimska brödraskapet och den egyptiska militären. Det egyptiska folket har endast att välja mellan militär nationalism eller konservativ islamism. För Egyptens demokrater är helgens val en mardröm, oavsett om man är socialist, liberal, konservativ eller grön. Frågan är därför hur demokratiskt valet egentligen är.
Muslimska brödraskapet har sedan parlamentsvalen i början av året en stark majoritet i parlamentet. För att inte bli maktfullkomliga hade det Muslimska brödraskapet lovat det egyptiska folket att inte ställa upp i presidentvalet. Men brödraskapet bröt löftet genom att lansera en presidentkandidat. Reaktionerna på deras kandidatur blev därför omfattande och folket upprörs över det Muslimska brödraskapets maktgirighet. Brödraskapets har ett stort stöd från rika schejker i Qatar och Saudiarabien som pumpar in pengar för att stödja Mursis presidentkandidatur. Mursi har under sina kampanjtal, överösta med referenser från Koranen, lovat att implementera islamistiska sharialagar. Vad detta praktiskt skulle innebära är oklart då Egyptens konstitution redan utnämner Koranen som huvudkälla till lagstiftningen.
Det kommer att bli de sekulära och den kristna minoritetens värsta mardröm om Mursi blir Egyptens nya president. Alternativet som återstår för de sekulära och den kristna gruppen är militärens presidentkandidat Shafiq – en person som uttalat ser diktatorn Mubarak som en förebild.
Som Mubaraks premiärminister under den egyptiska revolutionen representerar han arvet av en stark militärstat som folket reste sig upp emot. Presidentkandidaten Shafiq genomförde en enorm kampanj på väldigt kort tid och det är ingen egyptier som tvivlar på att hans kandidatur är finansierad av militären. Mycket av presidentkandidaten Shafiqs stöd kommer från det upplösta Nationaldemokratiska partiet, Mubaraks gamla diktaturparti.
Risken för att Egypten går tillbaka till en totalitär stat med förföljelse av oliktänkande är därför överhängande. Det kommer att bli de unga revolutionärernas värsta mardröm om Shafiq blir Egyptens nya president. Problemet är att de sekulära till största del även är de unga revolutionärer som genomförde revolutionen.
Maktspelet mellan det muslimska brödraskapet och militären är uppenbart och odemokratiskt. De egyptiska vallagarna har använts som brickor i ett maktspel mellan brödraskapet och militären. Det Muslimska brödraskapet röstade inför den första omgången av valet igenom en lag i parlamentet som förbjöd Mubaraks ministrar de senaste tio åren att kandidera i presidentvalet. Shafiq var en av kandidaterna som diskvalificerades. Men valkommittén och därefter den egyptiska konstitutionsdomstolen, som styrs av militären, upphävde parlamentets beslut. Besluten var väntade, valkommittén och konstitutionsdomstolen råkar ha samma person som ordförande. Han är utnämnd av den f.d. diktatorn Mubarak. Valkommittén (d.v.s. militären) svarade med att diskvalificera den väldigt omtyckte ursprungliga kandidaten från det Muslimska brödraskapet, Khairat Al-Shater, tillsammans med nio andra kända kandidater, bl.a. liberalernas kandidat Ayman Nour. Men mililtären stannade inte där.
Den av militären styrda konstitutionsdomstolen upplöste det av brödraskapet kontrollerade parlamentet igår, tre dagar innan presidentvalet. Beslutet har haltat i ett par månader och det är ingen tillfällighet att beslutet togs så nära inpå presidentvalet. Militären vill skapa instabilitet i landet och därefter erbjuda stabilitet.
Paradoxalt nog hotar Egyptens presidentval att omintetgöra möjligheten till en demokratisk stat. Jämställdhet, jämlikhet och de grundläggande mänskliga fri-och rättigheterna utgör grunden för respekterade demokratier. Men istället väntar antingen sharialagar eller militär nationalism. Landet har inga försvarsmekanismer som kan försvara landet från en despot.
Egypten har inte någon folkvald grundlag eller en tillfälligt vald civil regering som ser över arbetet med en ny konstitution. I avsaknaden av dessa institutioner och ett parlament kommer den president som blir vald att i princip ha samma maktbefogenheter som Mubarak hade. I sviterna av den arabiska våren tillsatte både Libyen och Tunisien tillfälliga och civila regeringar som såg över sina grundlagar. Att Egypten har saknat en konstitutionell regering är revolutionens största nederlag.
Det värsta scenariot för de sekulära egyptiska revolutionärerna har besannats. Hur kunde det hända? Svaret är ganska uppenbart: fragmentering och motarbetande från såväl militären som islamisternas sida. Det var fragmentering som ledde till nederlaget i parlamentsvalet tidigare i år, och det var fragmentering som resulterade i att ingen revolutionär kandidat lyckades nå den andra omgången av presidentvalet. Av någon anledning vill varje revolutionär politiker bli Egyptens nästa president. Vänsterpolitiker och liberaler har nu lyckats skapat ett dokument som de försöker att få presidentkandidaterna att ratificera innan helgens val. Det 22-sidor långa dokumentet söker att försäkra att Egypten förblir ett civilt och demokratiskt samhälle. Men frågan är om det är för sent.
En av de viktigaste punkterna i dokumentet är att revolutionärerna vill bli försäkrade mötesfrihet och yttrandefrihet. Detta eftersom det Muslimska brödraskapet och militären har ett gemensamt mål: de vill begränsa revolutionärernas kontakter med omvärlden. Demokratifrämjande organisationer som National Democratic Institute, Freedom House och Konrad-Adenauer Foundation har jagats ut ur landet och deras personal, såväl egyptier som utländska medborgare, åtalas just nu för bland annat omstörtande verksamhet.
Det är oerhört viktigt att egyptiska lobbygrupper får verka och att demokratiska politiska krafter i landet får utrymme att lägga fram förslag som är fundamentalt viktiga för det fortsatta arbetet mot en demokrati. Den svenska regeringen måste ta avstånd från den egyptiska regimens agerande. Det är också av yttersta vikt att den svenska regeringen möjliggör för svenska organisationer att stötta demokratiska krafter i Egypten så att demokratiska val – där alla partier tillåts att ställa upp med kandidater – kan hållas i framtiden.
MARTIN ÄNGEBY
generalsekreterare Svenskt Internationellt Liberalt Centrum (SILC)
Debattartikel publicerad på SvD.se 15 juni 2012
Silcs artiklar om Egypten
För Egyptens demokrater är valet en mardröm i SvD.se (15/6-2012)
Hur blir framtiden för Egyptens kvinnor? i Frisinnad Tidskrift
Vi kan göra skillnad i Egypten i SvD.se (11/2-2011)
Nyheter om egyptisk politik
Länkar till bloggar om Egypten