Silc på GP-debatt: Politkovskajas död en följd av Putins politik

Mordet på den ryska journalisten Anna Politkovskaja är antagligen början på ett kraftigare förtryck av medierna i Ryssland. Sverige och EU måste tydligt säga ifrån och agera kraftfullt för att stödja de demokratiska krafterna, skriver Erik Jennische och Gunilla Davidsson.

Mordet på den ryska journalisten Anna Politkovskaja måste vara droppen som får omvärldens bild av Ryssland att förändras. Sveriges nya regering bör agera på ett helt annat sätt än de tidigare.

När vi deltog i en konferens i Moskva i somras, inledde Anna Politkovskaja sitt föredrag med att berätta att hon sedan flera år har förberett sina barn på att hon kanske inte kommer hem från nästa resa.

Politkovskaja har prenumererat på mordhot sedan hon började rapportera om de ryska övergreppen i Tjetjenien och korruptionen i rättsväsendet. Sannolikheten att vi kommer att få reda på vem som är skyldig är just därför mycket liten.

Men mordet är inte en isolerad händelse, utan den logiska följden av Rysslands utveckling sedan Vladimir Putin tog över presidentposten i januari 2000.

Samtidigt som medierna har rapporterat om mordet, har de berättat att den ryska regeringen den senaste veckan har utvisat 130 georgier. Dessutom har skolorna i Moskva fått order att informera om vilka elever som har georgiska namn för att myndigheterna ska kunna utvisa deras föräldrar. Putins språkbruk mot Georgien de senaste veckorna har varit lika aggressivt som förberedelserna för en krigsförklaring.

Rysk stormakt

Attackerna mot Georgien har samma syfte som gaskriget mot Ukraina i början på året, och ambitionen att låta Vitryssland gå upp i den ryska federationen som ytterligare en delrepublik, nämligen att återupprätta Ryssland som stormakt.

För att lyckas med detta krävs en kraftfull centralisering av den politiska makten, vilket Putin också genomfört de senaste åren genom att bland annat låta guvernörsvalen i de 89 ryska regionerna ersättas av direkta utnämningar från Kreml.

De nya lagarna för politiska partier har lett till att det är nästan omöjligt för små partier att vinna mandat i duman, som till två tredjedelar nu består av det av Kreml konstruerade partiet Enade Ryssland.

Putins inflytande över de stora tevemedierna har lett till att dessa helt slutat rapportera om den politiska utvecklingen i landet, och inte ger något utrymme för offentlig och fri debatt.

Förtryck av medier

Mordet på Politkovskaja är antagligen början på ett kraftigare förtryck av de tryckta medierna, som hittills varit relativt förskonade just för att de har så liten inverkan på opinionen.

Enligt den amerikanska tankesmedjan Freedom house är graden av medborgerlig frihet och politiska rättigheter i Ryssland i dag bara marginellt bättre än i Sovjetunionen i början på 1970-talet, och lika låg som 1988, bara något år efter Gorbatjovs glasnostreformer.

De senaste åren har det bland annat blivit förbjudet för oberoende organisationer att ta emot stöd från utlandet för att finansiera “politisk aktivitet”, vars innebörd helt bestäms av regimens godtycke. Dessutom har alla oberoende organisationer varit tvungna att omregistrera sig, vilket i många fall lett till att de inte fått fortsätta sin verksamhet över huvudtaget.

I Vitryssland kommer det sannolikt snart en folkomröstning om landet ska gå i union med Ryssland. När Fredrik Reinfeldt i regeringsförklaringen förklarade att “särskilda insatser görs för att främja demokrati i diktaturer som Kuba och Vitryssland”, innebär det alltså även en kraftfull utmaning mot Ryssland. Och politiken behöver verkligen förändras.

Den största delen av det svenska biståndet till Ryssland har haft målet att främja ekonomiska reformer. Detta trots att den ryska statskassan har svämmat över av oljepengar.

Att pengarna inte har nått ut till de ryska medborgarna är den ryska regeringen ensamt ansvarig för och inget som svenska biståndsmedel ska avhjälpa.

Det stöd som gick till mänskliga rättigheter och demokratisk samhällsstyrning, och som ska stärka de ryska medborgarnas makt över en allt mer förtryckande stat, minskade från 111 miljoner kronor 2004 till 88 miljoner 2005. Kronan på verket i detta strategiska haveri kom när Sidas Rysslandschef i somras belönades med “president Putins pris för framgångsrikt och långvarigt samarbete mellan Sverige och Ryssland”.

Sverige måste säga ifrån

Sverige och EU måste tydligt säga ifrån mot förtrycket, vilket man inte gjort tidigare, och agera kraftfullt för att stödja de demokratiska krafterna. Annars kommer de mycket små fickor av frihet som finns kvar snart att slutas helt.

I en kommande bok av Rysslandskännaren Amanda Lövkvist intervjuas ett stort antal ungdomar som växte upp under den relativa friheten på 1990-talet och som engagerar sig för demokrati i olika delar av Ryssland. De berättar om svårigheter de möter i allt från lokala miljöprojekt till deltagandet i valen, om rättegångar och fängslanden.

Stödet till dessa frihetstörstande medborgare måste stärkas kraftigt, annars riskerar Anna Politkovskajas död att få precis den effekt som mördarna vill, att hoppet om ett demokratiskt Ryssland dör.

Erik Jennische
Gunilla Davidsson
Svenskt internationellt liberalt centrum, Silc